Catwoman

Jag är en riktig kattmänniska. Är uppväxt med frassar. När jag var liten var det bl.a. McCormik 1 & 2, sen en stor grej som var gul och som bossade över collien vi hade då - Puttis tror jag han hette. Sen kom Lilleman som sportade med att gömma som bakom ett hörn och hoppa fram då man kom. Mandus och Snuffin var ett syskonpar och Kottin som mamm & Kent hittade på en vind övergiven. Han blev uppjagad i ett träd varav namnet Kottas. Han är fortfarande i liv, men börjar vara gammal och grå. Det är ingen katt, det är en ...jaa... Den som träffat honom fattar. 

Vi var till Musti & Mirri på jakt efter en leksak åt våra ögonstenar igår. Vi visste exakt vad vi ville ha för alla tre hade provlekt med en likadan för några dagar sen. Vi försöker konstant banta katterna, speciellt nu då skräpen bara ligger inne och samlar damm. Försöker lirka OM dom möjligvis ska gå ut men icke. Vi turas om att springa med katternas nu för tillfället mest spännande sak - ett brunt tjockt snöre efter oss. Bra motion för både mattar å hussar.

Uppdrag: KILL!

Jo jag gillar mina katter, har inga problem med att betala dyra veterinärkostnader eller dyra foder, MEN om någon uppfann en kattras som inte löser så förbannat vore jag tacksam. Senast idag hann jag tänka en tanke om att nepp det blir inga fler katter i detta hus, innan jag kom på : aj fan vi sku ju ha hund också.. Tur att man inte är pedant.